Relaterat2043 personer hade samlats på Södertälje Fotbollsarena för att se Assyriska hitta tillbaka till vinnarspåret, efter två raka förluster. Och inledningen av matchen lovade gott.

AFF hade stort bollinnehav och kom vid flera tillfällen runt på vänsterkanten, där Stefan Batan var delaktig i det mesta.

Första halvlek slutade mållös, även om det var gott om chanser. Närmast ett ledningsmål var Fuad Hyseni, som löpte ifrån sin back och fick iväg en chip som gick förbi målvakten och var på väg mot det tomma målet. Danny Ervik, som Hyseni sprungit ifrån, hann dock upp bollen och kunde rensa på mållinjen.

Falkenbergs låga försvarsspel gjorde att tempot i matchen stundtals var lågt. Något som Assyriskas tränare Azrundin Valentic ville ändra till andra halvlek.
– Jag ville att vi skulle höja tempot, och komma snabbare till avslut.

Hemmalaget spelade ett rakare spel och radade upp heta målchanser i andra halvlek. Admir Catovic, som hade de flesta och bästa chanserna, gled igenom Falkenbergs försvar vid flera tillfällen, men misslyckades med att få dit bollen.

För att stärka offensiven ytterligare bytte Assyriska in Haris Laitinen
– Haris styrkor ligger i hans skott och hans förmåga att slå den sista passningen. Därför ville jag ha in honom på planen, säger Valentic.

Men det ville sig inte för AFF. Stojan Lukic i gästernas mål storspelade och matchen slutade mållös, till publikens stora besvikelse.

LÄS MER
http://lt.se/sport/fotboll/1.1656436-assyriska-mallost-pa-hemmaplan

RelateratNinos Chabo visade vägen för Bethnahrin med ett ledningsmål redan efter tre ­minuter. I den 39:e minuten gjorde samma Chabo 2–0 och i halvlekens sista minut satte spelande assisterande tränaren Augin Barqasho 3–0.

– Det kändes som att vi punkterade matchen där. Vi hade inte spelat så himla bra egentligen, men det var stabilt. I andra halvlek blev det lite sämre, men vi kunde ändå ha gjort något mål till, säger Auguin Barqasho.

Enhörna hade också full pott inför helgen, men åkte påsin första förlust på söndagen, när man fick ge sig borta mot Nyköpings Bis 2 (0-2).

Syrianska Bois hamnade i underläge 0–2 redan i första halvlek hemma mot Runtuna, som skuggar Bethnahrin och Enhörna i toppen. Laget lyfte sig i andra men fölorade
ändå med 2–3.

Nykomlingen Järna SK var obesegrat i division tre inför helgen, men orkade inte stå emot ett skickligt Huddinge på bortaplan på lördagen. Skyttekungen Gabriel Baydono gav JSK hopp när han reducerade till 1–2 med 20 minuter kvar, men det var Huddinge som var starkast på slutet. Matchen slutade med Huddingeseger 4–1.

LÄS MER

http://lt.se/sport/fotboll/1.1656564-bethnahrin-kvar-i-toppen

RelateratVad gör polisen åt detta uppenbara geschäft?
Antingen vet man inte inom polisen att svenska pass är synnerligen begärliga bland människosmugglare och människohandlare i Mellanöstern och bland personer som vill utnyttja det generösa svenska bidragssystemet – eller så struntar man helt enkelt
i problemet.

LÄS MER
http://lt.se/asikter/debatt/1.1651993-forlorade-irakiska-pass

Vänder sig till alla som talar arabiska Irak vill starta grundskolor i Sverige (1:35)
I ett brev till utbildningsdepartementet skriver irakiska ambassaden att skolorna ska erbjuda undervisning på låg-, mellan- och högstadienivå och finansieras av irakiska staten. Medverkande: Hussain Al-Ameri. Reporter: Caroline Åkerlund
Söndag 29 april 2012 kl 09:42 (Ekot)
– En dag kommer många irakier som bor i Sverige att vilja åka tillbaka, och då måste de prata arabiska för att kunna kommunicera och få jobb, säger den irakiske ambassadören Hussain Al-Ameri.

Han uppskattar att det bor cirka 250 000 personer med irakiskt ursprung i Sverige i dag. Många har kommit under Irakkriget.

I ett brev till utbildningsdepartementet har den irakiska ambassaden nu uttryckt önskemål om att få öppna irakiska skolor i Sverige.

Förhoppningen är att så snart som möjligt kunna öppna en irakisk grundskola i Stockholm. Senare ska ett gymnasium öppna, och skolor kan också startas i Malmö och Göteborg.

Undervisningen ska vara på arabiska och vända sig till alla som talar arabiska, alltså inte bara personer med irakisk bakgrund. Skolorna ska finansieras av den irakiska staten.

Utbildningsdepartementet bekräftar att de har tagit emot ambassadens brev och att frågan bereds på departementet.

Enligt Skolinspektionen är det inte omöjligt att starta en irakisk skola, men då måste en tydlig målgrupp definieras.

LÄS MER
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5085978

Idag samlas människor i Armeniens huvudstad Jerevan i en minnesceremoni för dem som miste sina liv i ett folkmord under första världskriget. Åren 1915–16 dödades mellan 800000 och 1,5 miljoner människor (det råder osäkerhet om de exakta siffrorna) i det sönderfallande Osmanska riket. Huvudsakligen riktades våldet mot armenier, men även andra kristna som assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker mördades dessa år.

Just den 24 april år 1915 betraktas som startskottet för folkmordet. Då fördes 235 framstående armenier i Konstantinopel, dagens Istanbul, bort och dödades. Det här var en tid när Osmanska riket befann sig i krig, på Tysklands och Österrike-Ungerns sida i första världskriget. Mot sig hade de ententens styrkor som den 25 april inledde slaget vid Gallipoli med målet att inta Konstantinopel. I öster hade osmanerna Ryssland att slåss mot. I det här läget, när nationalism dessutom hade börjat spira bland vissa armenier, kom denna kristna minoritet att betraktas som femtekolonnare, potentiella förrädare. Det är mot den bakgrunden som folkmordet ägde rum.

Reforminriktade officerare i den ungturkiska rörelsen hade 1909 lyckats avsätta den konservative sultanen Abdülhamid II. Ungturkarna var en nationalistisk rörelse som hade vissa liberala inslag, men som hårdnade efter förluster av stora landområden under Balkankrigen 1912 och 1913. När Osmanska riket dessutom förlorade terräng till Ryssland under inledningen av det första världskriget blev ”den armeniska frågan” alltmer brännande.

Med morden den 24 april 1915 började alltså det som armenier kallar Aghet (Katastrofen). Städer och byar tömdes på sin armeniska befolkning som tvingades ut på marscher i öknen, officiellt för att den skulle förflyttas. Ofta föregicks vandringarna av att männen fördes bort och dödades. De som gick i dessa dödsmarscher var alltså huvudsakligen kvinnor och barn. Många mördades – vittnesmål berättar att offren brändes till döds, dränktes i floder, höggs ner med svärd eller kastades ut från höjder – men många dog också av sjukdom, törst eller svält under vandringarna. Ibland slog rövarband till och stal både barn och ägodelar. Många av kvinnorna utsattes för våldtäkter.

97 år har hunnit gå sedan dess och trots att de flesta forskare är överens om att det var ett folkmord som ägde rum, beslutat av ungturkarnas ledare, så förnekar Turkiet detta. Den turkiska uppfattningen är att såväl muslimer som kristna utsattes för massakrer under en kaotisk tid när ett imperium föll samman. I Turkiet är det straffbart att kalla händelserna för folkmord, detta enligt den ökända lagparagrafen 301 mot att ”förolämpa den turkiska identiteten”. Nobelpristagaren Orhan Pamuk, den populära författaren Elif Shafak och den turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink (som mördades 2007) hör till dem som åtalats för detta.

Utanför Turkiet är man dock övertygad om att det var ett folkmord som ägde rum. Den svenska riksdagen erkände detta 2010 och tidigare har Tyskland, Frankrike, Grekland, Argentina, Schweiz, Litauen, Italien, Kanada, Belgien, Polen, Nederländerna och Uruguay slagit fast att det var ett folkmord. Även Europaparlamentet och FN har officiellt konstaterat detta.

Omvärldens engagemang för folkmordet har på senare år ökat, inte minst i Sverige. I år ges två böcker ut i ämnet och en dokumentärfilm om händelserna har fått biopremiär. I dagarna utkommer boken De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon (Atlantis, 339 s) av Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet. Titeln är ett citat av Talaat Pascha, osmansk inrikesminister under första världskriget och ansedd som en av dem som bar huvudansvaret för folkmordet. Talaat uttryckte sig på detta sätt 1915 när USA:s ambassadör Henry Morgenthau frågade varför inte ens oskyldiga barn kunde slippa undan. Bakom Talaats svar låg alltså åsikten att alla armenier måste dödas.

Karlsson beskriver hur en mängd faktorer ledde fram till folkmordet. Imperiets yta krympte i flera krig, vilket fick ungturkarna att gå i nationalistisk riktning. Samtidigt uttryckte armenier tydligare missnöje med den diskriminering de trots allt utsattes för som kristna osmanska medborgare. Att Europa krävde garantier för att armenier skulle behandlas väl, tolkades som utländska försök till inblandning i Osmanska rikets inre angelägenheter, och förlusterna av landområden i Balkan hade skapat misstro vad gäller kristna medborgares lojalitet. Slutligen hade stora grupper av turkar tvångsförflyttats från de förlorade territorierna, vilket innebar att man hade en mängd hemlösa medborgare att hantera. Dessa kunde ta över hus och egendom när armenier dödades och deporterades.

Vidare redogör Klas-Göran Karlsson för hur händelserna har påverkat armenier och turkar, vilken efterbörd folkmordet har gett. Armenier har försökt få omvärlden och framför allt Turkiet att erkänna folkmordet, men ibland också hämnats (exempelvis mördades Talaat Pascha av den armeniske studenten Soghomon Tehlirian i Berlin 1921). Den turkiska strategin har först varit att förtiga och därefter förneka folkmordet.

Men de historiska källorna talar sitt tydliga språk. När mördandet pågick fanns bland annat svenska diplomater och missionärer på plats som vittnen. I sin bok Folkmordet på armenier sett med svenska ögon (Artos, 375 s) har Göran Gunner, forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet, sammanställt vad man i Sverige visste om folkmordet då det ägde rum och åren därefter.

Gunner berättar att svenska diplomater redan 1915 insåg vidden av det som skedde och att de rapporterade om det till Stockholm. Till exempel skrev Cosswa Anckarsvärd, svensk ambassadör vid beskickningen i Konstantinopel, till utrikesminister Knut Wallenberg att mördandet var styrt uppifrån: ”Det är att märka att förföljelserna mot armenierna skett på anstiftan af de turkiska myndigheterna och icke i första rummet är ett spontant utslag af fanatism hos turkarne, ehuru denna fanatism naturligtvis användas och spelar in”.

Men det var inte diplomater som hade mest att berätta om förföljelserna. Missionären Alma Johansson arbetade på ett barnhem i staden Muş i dagens östra Turkiet och blev ögonvittne till förföljelserna, vilket hon rapporterade om, bland annat till amerikanska diplomater. Flera år senare, 1931, gav hon ut boken ”Ett folk i landsflykt. Ett år ur armeniernas historia”. Alma Johansson har kommit att utgöra ett så pass viktigt vittnesmål att hennes namn är förevigat i en minnesplakett i folkmordsmuseet i Jerevan.

Vittnesmål har också dokumenterats på film. En viktig insats gjorde de svenska filmarna PeÅ Holmquist och Suzanne Khardalian (även ovan nämnde Göran Gunner bidrog) med filmen ”Tillbaka till Ararat” (Guldbagge för bästa film 1988). Holmquist och Khardalian reste då till USA, Frankrike och Turkiet och hittade överlevande som kunde vittna om mördandet, men också om de fruktansvärda mått och steg som kunde krävas för att klara livhanken – som till exempel att äta sina döda medmänniskor eller att ”adopteras” av förövarna och själv delta i plågandet av armenier.

Nu har Khardalian och Holmquist återvänt till ämnet – den här gången på ett personligare plan – med filmen ”Farmors tatueringar” (biopremiär i januari i år, sändes i SVT i februari). Upptakten var att Suzanne Khardalian, som själv har armeniskt ursprung, fick se foton ur ett arkiv från Nationernas förbund. Arkivet berättade om armeniskor som hade kidnappats och våldtagits av turkiska, kurdiska och arabiska män i samband med folkmordet. Många av dem levde vidare hos dessa män, födde sina förövares barn, blev ibland deras fruar, ibland deras konkubiner. Det som slog Khardalian när hon såg fotografierna var de tatueringar som flera kvinnor hade i sina ansikten – inpräntade i dem för att visa vilken man eller klan de tillhörde. Khardalian insåg att detta öde också var hennes farmors, även hon hade haft sådana tatueringar i ansiktet.

Filmen skildrar sökandet efter sanningen om Khardalians farmor, berättar hur hon våldtogs av en kurdisk man på en båtfärd över Eufrat och att han därefter behöll henne, hennes syster och mor hos sig i flera år. Filmaren lyckas med bedriften att finna en överlevare som kan berätta om liknande öden. I Jerevan hittar Khardalian en 104 år gammal armeniska som minns hur män dödades och kvinnor kidnappades. ”De förvandlade de armeniska kvarteren till bordeller, till horhus”, snyftar hon under intervjun i filmen.

Med invandring har folkmordet fått ny aktualitet i Sverige. Sedan flera år tillbaka bor armenier, men framför allt många assyrier/syrianer i Sverige. (En dispyt har gett den dubbla beteckningen – de som kallar sig assyrier hävdar anknytning till det assyriska riket, medan syrianer betraktar sig som arvtagare till forntida araméer). Bland Sveriges 100000 assyrier/syrianer är Seyfo (Svärdet), som de kallar folkmordet, ett trauma. Alla känner till öden från Seyfo, öden som de har fått återberättade av äldre släktingar. Det handlar oftast om hur mördandet gick till, fast ibland också lyckligare historier om anhöriga som rövades bort, men som efter några år kunde återbördas till sin egen familj och sitt eget folk. I Södertälje, där de flesta assyrier/syrianer i Sverige har valt att bosätta sig och där den syrisk-ortodoxa kyrkan har sitt biskopssäte, verkar också förlaget Nsibin som bland annat ger ut litteratur med vittnesmål om folkmordet. Södertäljes kommunpolitiker har sagt ja till att ett minnesmonument över Seyfos offer, men det är i nuläget oklart var det ska placeras och hur det ska utformas.

Sedan USA:s invasion av Irak 2003 har strömmen av assyrisk/syriansk och kaldeisk invandring till Sverige – och mer specifikt Södertälje – ökat. Kriget i Irak visade att kristna i muslimska länder fortfarande lever under hotet av religiöst grundat våld. Under Saddam Husseins styre var den kristna minoriteten relativt skyddad, men deras situation blev ohållbar efter att han störtats. Samtidigt som vissa betraktat dem som lierade med det invaderande USA har andra uppfattat att de levt i skydd av den forne diktatorn. Detta har lett till trakasserier och våld – bland annat mördades ett 50-tal personer i oktober 2010 när islamister slog till mot en kyrka i Bagdad under söndagsmässan.

Och även om al-Assad-regimen i Syrien är orättfärdig och agerar hänsynslöst mot sin egen befolkning, så är de förändringar som är på gång i Syrien ytterst hotfulla för landets kristna. Faller Bashar al-Assad, som tillhör minoriteten alawiter, så finns det en stor risk att våld riktas mot såväl kristna som alawiter. Ett slagord som har använts i protesterna mot Assad gör i alla fall gällande att hämnd kan komma att utkrävas, både i form av våld och etnisk rensning: ”Alawiterna till graven och de kristna till Beirut”.

Folkmordet 1915 ägde rum i en situation när Osmanska riket rasade samman och en ny orolig tid tog vid. På samma sätt kan de maktskiften i arabvärlden som äger rum nu utgöra en fara för de kristna i denna del av världen. I Irak har det redan hänt: av landets en miljon kristna uppges cirka hälften ha flytt förföljelser. Att detta också kan hända i andra länder – som exempelvis Syrien – är något politiska ledare i världen måste vara medvetna om och ta ansvar för.
LÄS MER
http://www.svd.se/kultur/understrecket/saren-fran-folkmordet-annu-olakta_7079609.svd

Går det att vara både anarkist och kristen?
- Det finns vissa spänningar i det förhållandet, erkänner han.
- Jag svävar på målet att kalla mig kristen, för det beror helt på vad man lägger i det ordet. De flesta förknippar kristen med kristendom.
Han menar att kristendomen som religion är starkt förknippad med makt och rikedom, och att om man kallar sig kristen finns risken att man uppfattas att vara en del av den traditionen. Men visst kan han kalla sig kristen, även om han säger att det inte är oproblematiskt.

Men du har en personlig tro?
- Jesus är viktig för mig.

Hur?
- Som ett exempel, ett slags förkroppsligande av att en annan värld är möjlig.

Är du med i en församling?
- Nej, inte just nu. Jag var tidigare med i en kristen kommunitet, men den avslutades i somras. Nu går vi till Mötesplatsen, en EFK-församling i Örebro. Men jag är inte medlem.
- Det här är saker jag brottas med. Jag har levt i en kristen vardagsgemenskap de sista åren, och vi saknar det nu, jag och min familj.

Finns det många kristna anarkister?
- Vi blir fler och fler. Vi har haft en del träffar under temat Gud och anarki. Det är ett pågående samtal.
Jonas Lundström säger att han som anarkist hittar stöd i Bibeln. Evangelierna har ett maktkritiskt stråk, och Jesus prisar hellre de utstötta än de inflytelserika. Han hittar också mycket inspiration i den tidiga Jesusrörelsen som gick i polemik mot romarriket. Där levde de i nära gemenskap och tog hand om utsatta. Där hade alla något att bidra med.
I den tidiga kristna rörelsen finns också den där gränslösa världen som Jonas Lundström drömmer om.
- Jag tror på en värld byggd kring mindre gemenskaper, på små och självförsörjande samhällen.
LÄS MER
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=306890

– Och dessutom bredare, vilket vi ville ha när vi spelade på full plan, påpekade lagledaren Leif Engqvist.

Tränaren Rikard Norling ser ut att ta fasta på framgångsreceptet mot Djurgården. Även om det är hemmamatch på på pappret sämre motstånd, blir det en 4–5–1-uppställning.

Skillnaden mot Djurgården är att Ivo Pekalski ersätter Erik Friberg redan från start och att Ulrich Vinzents mycket riktigt som jag förutspådde – han tränade bara en stund i dag – ersätts av Miiko Albornoz.

Det innebär följande startelva: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Wilton Figueiredo – Mathias Ranégie.

Bara en förändring skedde (bortsett från att Simon Kroon och Tobias Lewicki turades om i andrauppställningen och att målvakterna roterade) under spelets gång. Simon Thern klev av.

– Jag blev matförgiftad i går när jag var med pappa och tittade på gårdar nere på Österlen. Vi käkade fisk i Simrishamn och jag känner av magen nu, berättade Simon Thern.

Tro nu inte att det är Simon ska skaffa gård, nej, det ser ut som att pappa Jonas och mamma Ann-Sofi är på väg att återvända till Skåne igen!

Och jag är inte förvånad, så ofta som Jonas synts i faggorna de senaste månaderna…

LÄS MER

http://blogg.sydsvenskan.se/wiman/2012/04/20/pekalski-i-startelvan-infor-syrianska/

Där dömdes två chefer till villkorlig dom och böter för att ha utfäst eller betalat in 24 miljoner kronor i sidoersättningar, så kallade kick-backs, för att komma över kontrakt. Det var i strid med FN:s mat-mot-olja-program, som infördes för att förhindra att utländsk valuta nådde landet och användes för att bygga upp militären. Händelserna som rör Scania ägde rum i början av 2000-talet.

– Vi kommer att vara klara inom kort. Jag tror att vi kommer att kunna skicka förundersökningsprotokollet till de misstänkta innan sommaren, säger Nils-Eric Schultz.

De misstänkta får då möjlighet att komma med synpunkter och kompletteringar. Schultz räknar med att rättegången i Södertälje tingsrätt kan dra i gång till hösten.

Brotten ska enligt Schultz ha gått till på följande vis: I förhandlingarna, där kunderna var olika irakiska statsägda organ, prutade man ned Scanias offert något. Därefter blåstes den upp med 10 procent jämfört med det överenskomna priset. Dessa pengar var vikta till regimen, enligt misstankarna.

Kontraktet, inklusive prislappen, som granskades av FN-personal före,och i samband med leveranserna, höjdes med motsvarande summa.

– Men varken de eller tulltjänstemännen hade ju någon aning om varför det stod en högre summa än ursprungliga budet. Det kunde ju vara specialbyggda bussar, sådant som gjorde att det blev dyrare än normalt, säger Nils- Eric Schultz.

– I förhör har det framkommit att de ska ha gått bakom ryggen på Östling, tillägger han.

De ska alltså ha agerat på eget bevåg?

– Hade jag kunnat bevisa att Östling var medveten om vad som pågick, hade jag kunnat åtala honom, säger Schultz.

Hans bevismaterial mot de två Scaniacheferna består av kopior på kontrakt med irakiska tjänstemän eller bulvanföretag. De fiskades upp av FN-personal i den granskning som tillsattes av dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan när ryktena att olja-mot-mat-programmet hade lett till grov korruption blev för starka.

Hur går dina aktier just nu?

Det finns också dokumentation som polisen har kommit över genom husrannsakan hos Scania och vid de irakiska ministerierna.

De två cheferna har privata försvarare. Scanias presschef Hans-Åke Danielsson avböjer att kommentera alla frågor som rör duon.

– Jag säger som vi har gjort tidigare: Till skillnad från Nils-Eric Schultz så för vi inte den här diskussionen i media, säger Hans-Åke Danielsson.

Exakt hur stora summor som olagligen har betalats ut har Schultz ännu inte kommit fram till. Klart är dock att han även kommer att yrka att Scania betalar företagsbot. Där är taket 10 miljoner kronor.

– Men man kan fundera över vilken vinst företaget har haft genom de här ersättningarna. Då finns ju möjligheten till förverkande av vinst, säger han.

Justitiekanslern å sin sida utreder om Nils-Eric Schultz kan ha förtalat Scanias vd Leif Östling för att statsåklagaren i fjol till flera medier sa att han skulle åtala Östling. Detta efter en anmälan från Östling själv.

LÄS MER
http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/scania-riskerar-boter-for-mutor_7069481.svd

- Ja, dubbelt! säger hon glatt.

Inne i S:t Jakobs kyrka, en av Europas största syrisk-ortodoxa katedraler, har området kring altaret klätts i svarta tyger. Under lördagen kommer de tas bort som en bild för Jesus uppståndelse. Överhuvudtaget präglas mässan av ett rikt symbolspråk.

Eftersom mässan är på syrianska får jag svårt att hänga med i böner och hymner. Men när ceremonin når sin höjdpunkt är symboliken tydlig. I alla fall om man är bekant med “den sista måltiden”.

Ödmjukhetens väg
Diakonerna, tolv unga killar, sätter sig på stolar längst fram vid altaret. En efter en får sina fötter tvättade av kyrkoherden, fader Gabriel Barqasho. I sin predikan talar han om att Jesus vill visa ödmjukhetens väg genom att själv böja sig och tvätta lärjungarnas fötter efter måltiden.

- När Jesus går ner på knä för att tvätta lärjungarnas fötter visar han dem att han är deras kung men samtidigt att han är ödmjuk, säger Sebastian Kaya, 15.

Vi står och pratar strax efter mässan där han tillsammans med sin 11-årige bror Kristian just varit en av de tolv diakoner som under ceremonin och fått sina fötter tvättade.

- Det är andra gången jag blev tillfrågad att vara med. Men det är ingenting vi gör hemma, förtydligar han och skrattar.

Traditionen att symbolisera “fottvagningen” under en mässa går långt tillbaka, berättar fader Gabriel.

- Ceremonin har funnits sedan kyrkan organiserades, ungefär i början av det andra århundradet. Fram till dess åkte biskoparna runt i de olika kyrkorna och talade om vad som skulle sägas och göras. De lärde skrev sedan ner vad som krävdes och vad som skulle göras, säger han och böjer sig ner för att ta fram en bok under podiet.

LÄS MER
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=305591

RelateratArtikelbilder
Robert Halef mötte på måndagen det turkiska parlamentets talman Cemil Cicek.

Turkiet ska få en ny grundlag. Kommittén som skriver den leds av just Cicek. I den nya författningen kommer vissa folkgrupper att få minoritetsskydd. Robert Halef hoppas att assyrier/syrianerna ska bli en av dem.
– Jag träffade Cicek under en timme och hade en öppen och rak diskussion. Det verkar finnas en ny förståelse för syrianernas intressen. I dag är vi diskriminerade och har stora problem. Bland annat har våra kyrkor och kloster hotats och vi beskrivs som förrädare i vissa av skolans historieböcker. Men om vi ges minoritetsstatus skyddas vår kultur. Det skulle säkra att den kristna assyr/syrianska gruppen inte assimileras och försvinner i Turkiet, säger Robert Halef.

LÄS MER
http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.1611980-halef-kampar-for-assyrier-syrianer-som-minoritet