Assyrier Utan Gränser har som enda mål att hjälpa assyrier som bor i hemlandet. Vi vill hjälpa vårt folk att leva ett så bra liv som möjligt utan diskriminering eller förtryck. Vi anser att alla människor har lika mycket värde, oberoende av ursprung och religion. Assyrierna har rätt att leva kvar i sitt hemland och åtnjuta samma rättigheter som andra människor levande i det landet. Assyrierna har rätt att påverka sin vardag och utbilda sig i samma utsträckning som alla andra medborgare i landet. Vårt folk har rätt att leva kvar i sina hem och leva enligt sin tro och kultur.
Vi gör ingen åtskillnad mellan olika benämningar eller kyrkotillhörigheter på vårt folk. Vi gör inte heller någon skillnad på vilket land vårt folk bor i – alla är lika mycket värda oberoende om man till exempel bor i Turkiet, Irak eller Syrien.
Vem styr organisationen?
Det är ingen enskild person som styr Assyrier Utan Gränser. En styrelse väljs fram på årsmötet och den styrelsen arbetar för att föreningens mål skall uppnås.
Assyrier Utan Gränser är partipolitiskt och religiöst obundet. Just nu är styrelsesammansättningen att fem kvinnor och tre män sitter i styrelsen, generalsekreterare är kvinna.
Vad skiljer denna organisation från andra redan etablerade?
Den absolut största skillnaden är att Assyrier Utan Gränser innehar ett så kallat 90-konto. Det är ett konto som börjar med siffrorna 90. Alla föreningar med sådant konto måste lyda under särskilda redovisningsregler. Revisionen granskas inte bara av en auktoriserad revisor, utan även av Svensk Insamlingskontroll, SFI. Den organisationen kontrollerar att pengarna som samlas in går till uppgett ändamål och att inte pengar hamnar fel. Man får till exempel inte spendera för mycket på reklam, utan minst 75% av insamlade medel måste gå till välgörande ändamål.
Så vitt jag vet finns det inte någon annan assyrisk (även kallad kaldeisk och syriansk) förening som innehar ett 90-konto. Detta gör Assyrier Utan Gränser till en unik förening som man kan lita på som givare.
Hur tänker ni organisera er hjälp till vårt folk i hemländerna?
Vi har redan flera kontakter ibland annat Turkiet, Irak och Syrien. Där jobbar vi med att fråga vårt folk i hemlandet vad de behöver hjälp med, och så försöker vi göra så mycket nytta som möjligt. Vi respekterar alltid folkets vilja, det är viktigt att inte hjälp skall kännas påtvingat.
Hittills har vi bland annat hjälpt till med inköp av matpaket till flyktingar, medicininköp till sjuka, stipendier till studerande och sponsring av skolmaterial till skolbarn. Vi har även haft julklappsutdelning till assyriska barn – ett mycket uppskattat inslag!
Vilka metoder använder ni för att samla hjälp?
Det finns många sätt att hjälpa till. De flesta sätter in pengar på vårt konto varje månad, via autogiro. Det är det absolut enklaste och smidigaste sättet att bidra.
Vi har även olika kampanjer, t.ex. Målhjälpen, där man skänker fem kronor per mål som ett assyriskt fotbollslag gjort under säsongen. Vi har kampanj hundra hundra, som går ut på att man skall få 100 personer att bidra med 100 kronor i månaden.
Vi satsar mycket på att synas ute bland folk på olika arrangemang, t.ex. Bokmässan och MR-dagarna.
Inför jul skall vi ha en julkampanj där vi bland annat förhoppningsvis skall använda oss av reklamfilm på den assyriska tv-kanalen Suroyo TV.
Varför valde ni namnet “assyrier” trots att namnfrågan är känslig
och kan begränsa samarbetet med vissa grupper i vårt folk?
Namnkonflikten är känslig här i diasporan. Men vi valde att använda oss av benämningen assyrier eftersom denna benämning är det enda namn som innefattar alla andra namn såsom syrianer, kaldéer, babylonier och araméer.
När vi arbetat med vårt folk i hemlandet har ingen anmärkt eller undrat kring vår benämning, utan det tas bara upp som ett problem här i diasporan, och främst i Sverige. Vi hoppas att människor som vill bidra till att vårt folk skall få det bättre inte skall haka upp sig på namnkonflikten, utan faktiskt tänka på målgruppen. När vårt folk blir förtryckt så frågar inte förtryckaren först om vilken benämning man föredrar – det spelar inte honom/ henne någon roll. Samma sak skall gälla oss i diasporan som hjälper vårt folk. Det skall inte spela någon roll vad man föredrar för benämning, det viktigaste är att hjälpen kommer fram.
Vilken är er uppmaning till vårt folk i diasporan?
Att vi inte får glömma våra landsmän i hemlandet. Det är lätt att tänka på framtiden för sig själv, i diasporan.
Man skall inte tänka att man inte kan göra någonting för att förändra, för det kan man göra. Man kan alltid arbeta för en bättre framtid för vårt folk. Antingen genom att engagera sig aktivt, eller genom att bidra med en peng till t.ex. Assyrier Utan Gränser. För i ärlighetens namn – vem har inte 100 kronor i månaden att avvara till sitt folk?