– Jag var på väg att börja gråta, jag är så rörd, säger Yilmaz Kerimo.
Under de åtta år han har suttit i riksdagen har han kämpat för att Sverige ska erkänna folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker.
Ett stort steg togs i förra veckan när Socialdemokraternas kongress sa ja till ett erkännande.
Yilmaz Kerimo bläddrar i sina kongresshandlingar. I marginalen har han skrivit ner några av de argument han förberett inför S-kongressens utrikespolitiska förhandlingar. Demokrati och upprättelse, står det, bland annat.
Folkmordet 1915 påverkar i högsta grad hans liv, än i dag. Forskare uppskattar att cirka 1 500 000 armenier, 250 000–500 000 assyrier/syrianer/kaldéer och cirka 350 000 pontiska greker dödades eller försvann. Yilmaz Kerimos farföräldrar drabbades.
– I varje syriansk familj finns någon som har blivit dödad, säger han.
Folkmordet kalls för ”Seyfo”, som betyder svärd. Året 1914–15 kallas för svärdets år, berättar Yilmaz Kerimo.
Själv var han 15 år när han kom till Sverige, han flydde från Turkiet där kristna grupper fortfarande trakasseras och förföljs, och att yttra ordet folkmord i Turkiet kan vara lika med döden. Författaren och Nobelpristagaren Orhan Pamuk åtalades för det brottet, journalisten Hrant Dink mördades.
Bakgrunden till folkmordet var den turkiska drömmen om ett stort turkiskt rike. I skydd av första världskriget passade de turkiska ledarna på att göra den etniska rensningen. Så gott som hela den kristna befolkningen fördrevs från de områden där de bott i tusentals år, enligt en riksdagsmotion i frågan (2008/09:U332).
Yilmaz Kerimos yngsta barn är 8 och 10 år, och har redan fått höra om det som är en del också av deras historia.
– Jag har fått höra det från mina föräldrar och berättar det för mina barn, jag berättar varför vi har flytt. De får höra både det gamla och det nya, säger Yilmaz Kerimo, och syftar både på händelserna 1914–15, och att det fortfarande är så svårt att vara kristen i Turkiet.
Men erkännandet av folkmordet är kontroversiellt och de som argumenterar emot ett erkännande, som den socialdemokratiska partiledningen, gör det bland annat av juridiska skäl. Om man gör ett retroaktivt erkännande kommer vi aldrig att kunna bygga upp nya internationella juridiska institutioner, om människor och länder fruktar att de ska kunna utkrävas ansvar för något som hänt i historien. Därför har Socialdemokraternas partistyrelse sagt både att ”Seyfo är ett historiskt faktum och skulle med säkerhet också ansetts som folkmord om 1948 års konvention hade varit i kraft då händelserna ägde rum” och att de inte vill verka för ett erkännande.
Läs mer
http://www.tidningenbroderskap.se/index.php?page=9&ar_id=4664