Syrianska föreningar, ta ert ansvar!

[Sasan Jamil Haloya]

INSÄNDARE Ibland undrar jag om jag är helt ute och cyklar när jag fått för mig att ett av syftena med syrianska föreningar är att främja den arameiska/syrianska kulturen. Efter en kväll på en syriansk fest, arrangerad av en syriansk förening för dess syrianska medlemmar ställer jag mig frågan; vems kultur är det vi främjar?

Den arameiska/syrianska kulturen må vara befläckad av andra kulturer, om så skett frivilligt för all del, men om det påtvingats och skett etappvis generation efter generation utan vårt samtycke är det en skam att vi i ett land som Sverige, med all den frihet det innebär att bo här, fortsätter i samma bana. Det är väl knappast försvarbart att en syriansk förening tillåter, eller i värsta fall till och med uppmanar, sångaren att sjunga ett annat folks nationalistiska kampsång. Att våra föreningar prioriterar arabisk, kurdisk eller turkisk musik och allt vad det innebär framför t ex östarameisk musik, som är en arameisk/syriansk dialekt, är något som får mig att vilja sjunka ner i jorden av skamkänslor. Att sedan se syrianska ungdomar rusa mot dansgolvet när sådan musik spelas, saknar jag ord för att förklara den obehagliga känslan.

Våra föreningar är de som idag bär på det yttersta ansvaret för att skapa möjligheter att spela musik på syrianska och på sikt leda till att den syrianska musiktraditionen utvecklas. Det är föreningarna som ansvarar över den syrianska kulturen och det är föreningarna som kommer att visa kommande generationer ungdomar vad som präglar en syriansk fest och vad som är syriansk musik.

Om inte amerikansk musik penetrerat våra radio- och tv-apparater dag ut och dag in, hade den inte varit lika populär. Musik är något man lär sig lyssna till, västerländsk musik på engelska är något som vi är uppväxta med, något som vi fått serverat utan att vi bett om det. Det handlar om marknadsföring. Något vi syrianer och våra föreningar måste lära sig.

Lär ungdomarna att lyssna på syriansk musik, ingen annan kommer att göra det åt oss.

Källa: Bahro.se