Krönika

Oväntat och efterlängtat
Kanske är det något för mig? Som aspirerande journalist gäller det att ta tag i alla chanser som kommer ens väg. De få förekommande chanserna. Men någorlunda skeptiskt kan jag erkänna att jag var när jag först fick höra om den svenska versionen av Ankawa.com. Var inte det här något för den äldre generationen där grandiosa politiska artiklar delar plats med diverse poetiska inlägg och allmän beklagelse över “vårt folk”. Ingenting för mig. Trodde jag.

Jag föddes i Irak men kom till Sverige innan jag hunnit fylla ett år. Jag är nitton är gammal idag och är som vilken ungdom som helst. Man varvar plugg, jobb, familj och kompisar dag ut och dag in. I alla aspekter av mitt liv finns en balansgång mellan två kulturer, mellan två personer, svensk och assyrier. Den svenska kulturen är oundviklig, vi bor ju trots allt i Sverige. Men om jag vill veta mer om mitt ursprung måste jag aktivt leta, fråga och undra. Hur ska man hinna det mellan Greys Anatomy på onsdagar, jobb veckodagar och vänner resten av tiden? Så den lilla nyfikenheten i mig har tystats ner och bleknat.

När jag fick frågan om jag ville vara del av detta nya projekt kände jag mig aningen malplacerad. Jag vet ju väldigt lite om mitt ursprung egentligen och har lite intresse att gräva djupare. Men då slog denna tanke mig likt Zidanes skalle slog ner Materazzi till marken; jag har aldrig känt mig så stolt som när Irak vann asiatiska mästerskapen. Varför? Det lilla intresset gör sig hört, växer och frodas. Ett ingrepp från högre makter eller kanske bara tur, men här är jag nu och tillåts utforska mina rötter tillsammans med er.

Mina förhoppningar är att det här ska bli ett levande forum för de som vill utforska, debattera, informera, undra och argumentera oavsett om man är assyr, syrian eller kaldeén. Ensam är inte stark, åtminstone inte det här sammanhanget.

Ingenting för mig. Trodde jag.